1200 grader, tatuerade gubbar och konsthantverk


Det är häftigt med människor som kan svåra hantverk. Som vet hur materialet beter sig och som kan forma det efter eget huvud. 
Vi åkte till glasbruket i Kosta idag och tittade in i hyttan och jag blev lika imponerad som alltid. Hettan från ugnarna, den glödande glasmassan som fångas upp på tjocka blåsrör av metall, det tysta samspelet mellan blåsarna och metamorfosen från oformlig deg till skarpaste kristall. 
Svärmor hälsade på minst tre pers där inne, bland annat två tatuerade hårdingar. De stod i bara linne. Den glödande glasmassan är 1200 grader varm så det känns högst rimligt. 

Veckans krönika – om gratistidningar

Skrev en inte så ödmjuk krönika i veckans tidningar. 

Vi är bäst på att bevaka Stockholmspolitiken, vilket de nya siffrorna bekräftar.

Posted by StockholmDirekt on Friday, March 30, 2018


Höghöjdsträning

Det finns inget som lite kroppsarbete för att hinna bli hungrig innan det är dags att äta igen. Det är ju vad påsken går ut på. Bara proppa i sig gotter från morgon till kväll. Så för att göra lite plats i magen drog jag på mig regnstället och röjde hängrännor på svärmors hus. Sedan klippte jag två träd. Det vet jag inte riktigt hur man gör men jag gick på principen att allt som sticker rakt upp ska bort. Klassiskt killgissande alltså. Jag tror det är rätt för jag stämde av det med svärmor först och hon kan det mesta om praktiska ting. Kul var det hursomhelst och jag blev rejält trött i nyporna. Bara en sådan sak. Att vara trött i händer och underarmar ger verkligen en känsla av att ”ha gjort något”. Nu sätter vi punkt för påskdagen men slutet på Beverly Hills Cop 2.

Skjuta pilbåge

Det var klar luft ute. Löprundan var den skönaste på länge. Skogsvägarna var täckta av snö och temperaturen cirka två grader. Jag tänkte ta en bild men sket i det. Batterier på IPhone är ju komplett värdelösa när det är kallt och jag ville spara det till musiken. Jag kom ut lite efter byn som heter Ormeshaga som planerat. Det var blev en ingen lång runda men allt är ju bättre än inget. Sedan kom jag hem till svärmor och mötte hela familjen ute på gatan. Storsonen har tagit med sig pilbågen han fick i födelsedagspresent och höll på att provskjuta den. Huj vad det gick. Jag testade också. Missade ett träd och sköt bort pilen! Trots att vi var tre personer som stod och tittade år rätt håll har jag inte hittat den. Knäckande. Jag är ju ändå The Master of Finding Things. Jag hittar saker.

Imorgon ska jag gå ut i skogskanten och hitta den där pilen. Jag vägrar släppa det.