aaa

Vi passerar Linköping och jag läser ett sorgligt inlägg på Facebook. En person har förlorat sin pappa. I en bilolycka på skärtorsdagen. Det är drabbande. Jag sitter själv i en bil när jag läser det. Helene kör och alla barn är med. Det kan ske så fort. Poff så är allt slut. 

 Jag tittar ut genom plastglaset i taket och ser solen. På marken ligger snö mellan träden. Det är en vacker dag att titta på. Resan så här långt har tagit länge tid än beräknat. Det har varit kö på E4. En bil började brinna lite söder om Södertälje. Vi körde förbi bärgaren. På flaket låg vraket av en utbränd personbil med bucklig front. 

 ”Nu är vi i Tranås”, hojtar Helene i framsätet. Jag fördelar en omgång sura nappar till barnen och tar en själv. Alla utom Helene sitter med lurar. I mina spelar The War on drugs. Kan inte komma runt att jag gillar det. Varje gång får namnet mig att tänka på mina föräldrars kompis Leif. Liksom dem har han jobbat en stor delen av sitt yrkesliv med att hjälpa missbrukare och andra som mår psykiskt dåligt. 

 En gång sa Leif så här om sitt jobb. ”Det är inte så jävla lätt att konkurrera med drogerna ska du veta. Livet är inte så kul alla gånger”. Det där kommer jag alltid komma ihåg. The war on drugs.

@ajennische

Jag kom dit när det värsta var släckt. Men avspärrningarna var kvar och ett stort antal poliser, brandmän och ambulanser fanns på plats. Som alltid är det svårt att få information där och då men en polis berättade att läget var under kontroll och att ingen människa blivit allvarligt skadad. En sådan tur. Om det spridit sig hade det kunnat gå riktigt illa. Vid Verkstadsgatan ligger husen tätt.

Jag bytte bakhjul på min cykel nyligen. Det har inte blivit bra. Det är en bula på fälgen! En bula som gör att det guppar när man cyklar. Sjukt irriterande. 

Och jag har inte kvar kvittot. 

Om jag känner mig själv rätt får det vara så här tills det är dags att byta nästa gång. 

Sjukt irriterande!