Jag skulle ha fest och började bjuda in. Sedan ångrade jag mig och ställde in. Ett klokt beslut. Den där festen började äta på mig. En fest ska vara festlig som det heter. Och fest kommer det att bli. Fast en annan gång.
Efter att ha slutit upp med ett gäng grannar för att rensa ”vår” del av Årstavikens strandpromenad drog vi till Ronken, som 14-åringen och hans gäng kallar det, för att handla skor till alla ungar. Nyfiken Gul blev ett utmärkt stopp på väg hem igen. Det är ett konstigt och på alla sätt bra ställe. Man vet aldrig när det är öppet, det består enbart av uteservering och det är allmänt gammalt och slitet. Det påminner om en övergiven folkpark någonstans i en sedan länge utdömd semesterort. Sådana ställen måste man älska. Rättigheter har de också. Det blev en fin stund.
Jag har stannat till vid utegymmen vid Årstaviken under en löprunda. Jag klänger i en sådan där ställning som ser ut som en liggande stege. En äldre herre på cykel stannar till.
– Det där är den bästa övningen. Gravitationen försöker trycka ner oss och den där övningen motverkar det. Den drar ut kotorna. Man måste kämpa mot gravitationen!
Jag håller med. Säger att jag också gillar den här övningen.
– Kör du själv? frågar jag.
– Ja visst, svarar han. Jag hänger lite varje dag där hemma.
Vi önskar varandra fortsatt trevlig dag och han kör vidare.
Jag ser i mitt inre hur han stannar till då och då under sin cykelpromenad för att basunera ut hur viktigt det är att vi tar strid mot fysikens lagar.
Gravitationen vill trycka ner oss! Kämpa mot gravitationen! Gravitationen är vår fiende!
Till att börja med vill jag göra klart att jag inte är något hardcorefan av Maron. Jag upptäckte hans podcast för något år sedan eller två, jag gillar hans röst och tycker om hans rollprestationer i Easy och Glow. Men inte mer än så. Jag är inte galen i honom. Och det är nog bra. För i så fall hade gårdagens show på China gjort mig mycket besviken. Han hade några riktigt roliga grejer men annars kändes han rätt trött faktiskt. Som han betraktade som en mindre viktig kväll på en alldeles för lång turné.
Eftersom han var i Sverige för första gången blev det några skämt på det temat. Ett tacksamt tema. Det finns mycket svenskhet som det är skojigt att skoja om. Men när Marc Maron skulle göra det blev det förvånansvärt dåligt. ”Meatballs” och ”swedish fish”, räcker inte.
Men som sagt, han hade några bra skämt. Bland annat om flygskräck. Och Chinateatern är vacker att titta på. Och jag fick en trevlig kväll med min vän konstnären.
BETYG: Två
PS. Henrik Schyffert värmde upp. Honom hade jag gärna sett mer av. Det var bättre än huvudakten
.
Jag sprang till och från jobbet i dag. Tur och retur. Det är till att göra det ordentligt alltså jojomen. På hemvägen var kvällen så öm att jag struntade i långbenen och körde korts rakt av. En underbar känsla. När man springer är korts det bästa. När man sitter och arbetar vid ett skrivbord är korts det sämsta. Det är obekvämt och det ger en känsla av nakedness på ett dåligt sätt. När man springer däremot, oj så skönt det fläktar.
Gick förresten till botten med ordet korts i en artikel en gång. Det har faktiskt gjorts seriösa försök från språkvårdarhåll att ersätta det anglosaxiska shorts med korts.
Enligt språkforskaren Lars-Gunnar Andersson är det bara handeln som kan göra skillnad.
Räcker det inte med att någon inflytelserik person börjar använda korts?
– Nej, glöm det. Du kanske får applåder från din gamla svensklärare men för att lyckas sprida det på bred front måste du ha kapitalismen med dig.
Jag kommer dock fortsätta envisas. Korts!