"Jag hade svårt att sova inatt för jag låg och tänkte så mycket på hur det skulle vara att komma tillbaka hit idag. Det var så pirrigt."
Så svarade jag min kollega CF idag när han frågade hur läget var. Han fattade precis.
Rubriken är en överdrift. Men jag har tillbringat större delen av den här fantastiska sommarsöndagen i bilen. Jag älskar inte att köra bil. Men jag fick ett stort set med trädgårdsmöbler av en vän till familjen när jag fyllde 40 och idag var det dags att hämta det. Jag hyrde släp, körde cirka 20 mil ena vägen och lika långt den andra. Det positiva är att jag hunnit lyssna på ett gäng poddar. En varg söker sin pod, Ekman/Ölmedal, Det politiska spelet och USA-podden. I de två första dök samma gamla beskrivning av män upp: att män inte kan prata om känslor. Det påståendet får mig alltid att stanna upp. Är det så? Jag vill hävda att jag och mina mansvänner så länge jag kan minnas har pratat om känslor. Att våra samtal till och med har kretsat kring känslor. Jag har svårt att tänka mig att jag och mina vänner skulle vara unika i det hänseendet och utgår därför att en massa andra manliga personer också gör det. Men så tänker jag lite till. Skakar fram slumpvis valda män som jag träffat genom åren. Tänker mig tillbaka till situationer då jag befunnit mig bland män jag inte känner. Skulle jag börja prata om känslor med dem? Nej. Inte på en gång i alla fall. Inte som första tänkbara samtalsämne. Men vem fan skulle göra det i ett sådant läge? Varför skulle kvinnor skulle omedelbart börja lägga ut texten om hur man mår, egentligen mår, i ett läge där man känner sig ensam bland andra?
Alltså: finns det större fog för påståendet att män är sämre på att prata känslor än kvinnor?
Ibland känns det som att det är lika un-up to date som sägningen att ”kvinnor är bättre på att göra flera saker samtidigt”.
Kanske handlar påståendet snarare om att män är sämre på att prata känslor med kvinnor än vad kvinnor är att prata känslor med män. Det tål att tänkas på lite mer. Jag får återkomma.
Att vakna, överväga att somna om men till sist bestämma sig för att dra på sig korts och springskor. De första hundra metrarna tar det emot överallt, sedan kommer det här och allt jobbigt är fullkomligt okej. Lika tråkigt som det är att springa en vanlig kortrunda hemma i Stockholm, lika roligt är det här.
@ajennische
I torsdags blev jag bjuden till en väns jobb. Han är konstnär och vi sågs på galleriet i Vasastan. Han gav mig ett av sina konstverk i 40-årspresent! En otroligt fin gåva. Galleristen Cecilia Hillström var på plats och jag tog fram stora frågelådan.
– Jag är intresserad av att veta hur ett galleri fungerar, sa jag och var fullkomligt uppriktig.
Hur ser en arbetsvecka ut? Hur säljer man? Händer det att någon går in från gatan och köper ett konstverk för x gånger tiotusen kronor? undrade jag.
– Ja. Det händer, sa galleristen.
Hon svarade utförligt på alla mina frågor och vi hade en trevlig stund där inne på kontoret en bit in, efter utställningshallen med skulpturer och tavlor. Hennes kollega var också med och vi fyra delade på en extra stor flaska Carlsberg Hof. I plastmugg givetvis, vi var ju på ett galleri.
Jag och min vän konstnären gick sedan vidare. Mötte upp vår vän vinhandlaren på Södermalm. Vi gick till Nook och sedan till Harvest.
Det var en vacker kväll.
Jag har varit ute en sväng med två av mina allra bästa vänner och det var härligt och Stockholm var ljumt och livet är bra ändå.
— Andreas Jennische (@ajennische) June 7, 2018
@ajennische
Den lilla sjön vi badar i är min barndomssjö. Jag badade där varje sommar som barn och som tonåring. Som ung vuxen kom jag tillbaka i samband med att jag hälsade på mamma och pappa. Jag har varit på tältfest där. Nattbadat. Gjort åtskilliga planer med kompisar där, liggande på badlakan lite i utkanten av gräset. Hoppat från klippor. Nu är jag en pappa som går dit med barnen. Tar med matsäck och som sitter lite i skuggan och läser bok. En generation till kommer att minnas samma strand, samma svinkalla bäck och samma barrtäckta stig genom skogen. Jag är lite oklar på varför men det känns fint.
@ajennische
