aaa

Det blev improviserad middagsfest. Jag och min svåger drog igång grillen. Eller rättare sagt, jag sa åt honom att göra det för att jag är helt värdelös på att grilla. Att tända den har jag inga problem med, det är roligt, men den här gången släppte jag det till svåger Pelle. Tänkte att glöden för en gång skulle bli perfekt i tid. 

Så fel jag hade. 

Det var knappt varmt när vi lade på foliepaket och biffar. Vi fick lyfta bort hela gallret och slänga på mer tändvätska en gång, ändå tog det sig aldrig riktigt. Det var så man kunde lägga handen på gallret en halvtimme efter att vi tuttat på. Bara på ett hörn (vår grill är rund, men ni fattar) var det ordentligt fjutt. Det är fel att säga det var Pelles fel. Jag kunde som vanligt inte hålla fingrarna bort helt och sa dessutom till honom att ta hela påsen med kol i den lilla klotgrillen. Gallret vilade praktiskt taget på kolet. Men men, sådant händer. Poängen med att grilla är ändå att stå runt den och dricka bärs, samtidigt som man förbannar eldgudarna. Det är sedan gammalt. 

Med gemensamma krafter (i form av tålamod) blev allt klart tills slut. 

Ungarna hann nästan dö så hungriga de var. 

Men själva maten blev fantastiskt god. Det var Helene som lagade. Min fru är such a cock som jag brukar skoja. Ett gubbskämt hon är stillsamt överseende med. 

@ajennische

Det tar alltid emot lite grann när man hetsar hem från jobbet för att få in allt i bilen, trycka i ungarna lite stödflingor, vattna blommorna och fylla vattendunkar. Men sedan, när man sitter i bilen och rullar söderut genom länet och solen fortfarande står högt och det är fredag och en hård arbetsvecka är avslutad, ja då sprider sig glädjen långsamt ut i kroppen. Och så står man där igen och blickar ut över åkrar och en grönska som aldrig tar slut. Det är underbart. En lyx. Ett dubbelliv.

@ajennische

Jag har blivit firad genom att torsdag kväll få höra av min fru att ”du behöver inte jobba imorgon, vi ska åka till ett ställe”. En fantastisk utsiktspärla i södra Storstockholm och jag tog ett dopp i havet. Vi pratade om sådant vi inte hinner prata om annars. Känslan av att vara vuxna och fria, inget mer firande hade behövts.

Resten blev en ren bonus. Fest för en av mina bästa vänner som också fyller 40. Ute på lokal. Drinkar och skratt. Träffade människor jag inte sett på kanske flera år och slog mig i slang med en fransk poet som med skräckblandad förtjusning blev indragen i samtal. En natt på boutiquehotell i sin egen stad. 

Nästa morgon med tårta och firande hemma. En eftermiddag på grönan i strålande sol med barnen och mina föräldrar. 

Jag är redo för resten av livet. 

Jag sitter faktiskt och tittar på ishockeyfinalen. Alltid lika fel i tid, när försommaren brassar utanför. Jag är inte särskilt exalterad. Men jag vill veta hur det går. De bästa hockeyminnen jag har är från bordshockeyn som jag och Daniel spelade helg efter helg på hans rum. Vi snöade in helt på det efter att vi läst den fantastiska lilla boken Bordshockeybibeln. Vi tränade finter, målade egna lag och satte upp kedjor i målen för att få det sköna rasslande ljudet när det blev mål. Daniel köpte en häftig NHL-tidning någonstans och där lärde vi oss namn på internationella storspelare som vi lyfte in i våra egenkomponerade lag. Vi gjorde poänglistan också, där mål och assist gav olika utdelning och där man kunde dölja utveckligen vecka efter vecka. Jag vill minnas att jag hade en Paul Coffey i mitt lag, trot att jag placerade honom som högerforward eller vad det heter i hockey och att han var en av de spelare i mitt lag som gjorde flest poäng.

Om ishockeyfinalen varit bordhockey hade målfrekvensen varit betydligt högre.

@ajennische

Åkte ner till sjön efter att ha ägnat halva dagen åt att klippa ner den äng som egentligen är gräsmatta. Det krävdes en avstickare till Katrineholm också tyvärr för efter en halvtimmes körning med gamla Klippo släppte hela kniven. Motorn gick för full maskin men inget rörde sig. In till Ekman & Davidsson alltså för att lämna in på lagning. Det skulle ta två- tre veckor att åtgärda felet och jag såg för mitt inre hur gräset på tomten växte över metern. Pappa kom till min räddning. ”Du kan låna vår”, sa han på telefon. Jag var tillbaka på torpet igen på mindre än en timme och kunde fortsätta meja ner det gröna hotet, metodiskt och med full gas. Det tog ett tag. Men jag blev klar. 

Det var inte ens kallt i vattnet. Det var runt 20 grader! Jag doppade mig inte, jag simmade. Tröttheten jag känt under våren har gjort att jag knappt simmat över huvud taget och det kändes. Andningen flöt på bra men orken i armarna var det värre med. Men det gjorde inget. Det hela kändes föryngrande ändå. Barnen hade tur att träffa bästa sommarkompisen så det blev en fantastiskt fin stund.

Som av en händelse stötte jag ihop med Martin där nere vid sjön, en av de herrar som anordnar loppet Katrineholm Swimrun. Han kände igen mig och undrade om det blir repris. Jag sa ja, Daniel har ju lovat att teama upp med mig igen och om det fortfarande är aktuellt kommer jag att köra järnet. 

Hela dagen har varit som en högsommardag. Strålande sol och både lunch och middag i trädgården. Som den rutinerade grillman jag är tände jag klotbucklan men överlät själva grillandet till min fru. Helene är en jävel på att grilla. 

När jag stod på farstubron och drog i mig kvällens sista andetag syrendoft såg jag två fladdermöss virvla runt huset med sina svarta tysta kroppar. Ryckigt och snabbt.