Keep on blogging in the free world

Numera skriver nästan allt i appen anteckningar på min Iphone eller på macen på jobbet. Det är bra med enkelhet. 

Men just detta skriver jag i  appen Ia writer för att det ger en så skön skrivmaskinkänsla. 

Jag har just läst det senaste numret av Byggindustrin. Jag är partisk men det blev riktigt bra. Mina kolleger är verkligen duktiga och kan sina ämnen. Snyggt utgjort är det också. I morgon ska jag själv ge mig ut i verkligheten för att hämta in material till ett reportage som ska skrivas inför något av de första numren som kommer i början av 2020. Jag ska norrut. Det ser jag framemot. 

Apropå att blogga hamnade jag i en diskussion med Blogg100-generalen Fredrik Wass på Twitter igår. Vi pratade just om bloggning och hur få det är som ännu gör det. I am stickning to it även om ingen annan än jag själv bryr sig. 

Första advent = nostalgitripp

 Det är nog för att julen är starkt förknippad med en lång rad saker som påverkar många sinnen samtidigt som gör att den får ett nostalgiskt filter över sig. Åtminstone är det så för mig. Adventstid väcker en massa minnen till liv. Kombinationen av traditionens färger, dofter, musik och särskilda sysslor är som en tidsmaskin. Särskilt starkt blir det i kombination med kallt väder och snö. Och det är inte främst barndomsminnen som poppar upp i mitt huvud utan snarare sådant från åren som ung vuxen. Gamla lägenheter, tidigare umgängen, vissa fester och andra upplevelser från ett vinterkallt Göteborg, London eller Stockholm. Som vanligt väljer hjärnans snillrika system att sortera bort mycket av det dåliga för att ge mer plats åt det fina. Det är en angenäm känsla.

Nya Alby har sadeltak

Idag lämnade jag redaktionen vid lunch för att ge mig ut i verkligheten för att göra reportage. Resan gick till grannkommunen Botkyrka där ett helt nytt stadskvarter vuxit fram runt Alby station. Det var kul att se det på nära håll, tidigare har jag bara sett de där speciella sadeltaken på håll. Ett av husen byggs bokstavligt talat på tunnelbanestationen och jag fick idag se en av de jättebalkar som som bär upp det hela. Herre vilken pjäs. 20 ton tung var den.

Motorvägar som skär genom städer och blir som murar

Cities thrive when they function as places of innovation.

Jag ramlade på en bra artikel från Forbes när slöskrollade mitt Twitterflöde. Under Twitter hade skapat ett innehållsflöde under rubriken urban planning och där fann jag en intressant länk. Artikeln är skriven av Adam Millsap och handlar om motorvägar. Om motorvägarna i USA som skapat välstånd genom att de lagt grunden för snabba transporter av människor och varor. Men framförallt om motorvägarna som klyver städer mitt itu och som därför hindrar vidareutveckling. 

Millsap skriver (fritt översatt från engelska) att ”täta städer uppmuntrar människor att möta varandra, vilket leder till kunskapsutbyte, att nya idéer får liv och att goda exempel plockas upp av fler”. Han fortsätter:

”Det här leder i sin tur leder till högre löner för löntagare och högre intäkter för företag. Motorvägar som skär städer mitt itu skapat barriärer som hindrar utbyten mellan människorna på varsin sida. De blockerar också värdefull mark som skulle kunna användas till bostäder, företagslokaler eller allmänna utrymmen, parker till exempel, som gör storstäder mer attraktiva att bo och arbeta i”. 

Millsap tar också upp räkneexempel som visar att vissa urbana motorvägsleder skulle kunna tas bort från amerikanska städer utan att tillväxten skulle påverkas i någon hög grad. 

Jag tänker på detta och får upp bilden från min lunchpromenad i huvudet, med utsikt över Essingeleden