55:an hela vägen till Östermalms IP



Skridskopremiär med ungarna idag minsann. Men eftersom tiderna för allmänhetens åkning är absolut kass på Zinken så tog vi favoritbussen 55 från Tanto hela vägen till Östermalms IP. En dryg halvtimme och 17 stopps trevlig resa genom stan. Dessutom går den bitvis så sakta att man kan snurra pokestop under tiden. Helt perfekt. 
Väl framme var det prima liv på isen. Unga, gamla, rutinerade skrinnare på långfärdsskridskor och nybörjare – alla fick plats. Extra trevligt, framförallt för barnen, är att de spelar musik i högtalarna. Det finns också möjlighet att hyra skridskor och slipa sina egna. Den som vill byta om inomhus kan till och med göra det. 
Extra roligt för mig var att stöta ihop med Östermalms egna skateboardgeneral tillika snowboardlegendar Ants Neo. Han var också där med ungarna. Vi snackade en stund och han berättade att hans onda knän blivit mycket bättre efter att han lagt om sin diet och skippat mjölkprodukter. "Nu känns de som jag vore tjugo", sa han. Jag tror honom. Ants Neo är nog världens yngsta gamla människa. 

Han vill sätta fart på debatten om byggbranschens ineffektivitet

I veckan har den långa intervju jag gjort med Mikael Anjou publicerats i Byggindustrin och på Byggindustrin.se – som du kan läsa här. 
Jag träffade Mikael första gången på en liten pressträff på förlaget Ekerlids i Vasastan, där jag stötte ihop med min forna StockholmDirekt-kollega Johann Bernövall som nu är reporter på konkurrenten Fastighetsvärlden. 

Mikael Anjou är före detta chef på Einar Mattsson och skriver i sin nya debattbok om de strukturer han pekar ut som förklaring till att produktiviteten i byggbranschens släpar efter jämfört med andra branscher. 

I boken skriver Anjou att han inte fått träffa Johan Lindholm, ordföranden för Byggnads, under sitt researcharbete med boken – ett påstående som Lindholm får bemöta i min artikel. Där får han också ge sin syn på Anjous slutsatser. 

Mikael Anjou har svarat genom att rikta sig till Johan Lindholm på LinkedIn för att få en debatt öga mot öga. 

Rapport från Sigtuna kommun


Eurostop var en gång ett köpcentrum med hotell och restaurang intill E4 bara en kort bilfärd från Arlanda flygplats. 

Det kanske var rätt tänkt från början att skapa ett köpcentrum inriktat mot en truckerspublik men under de senare åren beskrevs det som ett sorgebarn för tidigare fastighetsägaren Unibail-Rodamco. Butikerna, bland annat en ofantligt stor Ica Maxi, flydde till Märsta så fort centrumet där började piffas till. 

Men sedan det ett par år tillbaka börjar det hända grejer. Just nu byggs en ny stor konferensanläggning och ett nytt hotell med inriktning på en internationell publik. Totalt ska anläggningen kunna hysa 5000 gäster samtidigt. 

Allt det här fick jag lära mig idag när jag gjorde ett besök på platsen för Fastighetsnytts räkning. Du kan se resultatet här. 

När jag ändå tog pendeln så långt norrut (ändstationen Märsta) passade jag på att kolla upp Sigtuna lite snabbt. Det är en kommun jag inte har särskilt bra koll på. Jag känner till arbetet med att utveckla Airport City Stockholm, att det är en av Sveriges äldsta städer och att här finns ett kloster. Men vilka är de stora frågorna? Vem styr?

Nu vet jag att Sigtuna styrs av en borgerlig koalition där även det lilla partiet Samling för Sigtuna ingår. SfS kan beskrivas som ett så kallat bevararparti, som är skeptiskt inställt till nybyggen och som är rädd om gamla hus och som vill att kommunen ska prioritera kärnverksamheter. Här är ett kort urklipp från UNT. 

Länk här. 

Partiet har funnits sedan 1970 och en återkommande fråga som drivits är att få till stånd en kommundelning. Det ska ha varit en stor snackis genom åren. Om tillfälle ges skulle jag gärna fördjupa mig i ämnet. Så länge tipsar jag om denna fina gamla artikel om småpartier som Anders Sundström skrev för DN Sthlm 2006.