Äntligen kom solen fram. Vid lunch lyste den så starkt att jag var tvungen att kisa när jag tog en promenad i Fredhäll.
På kvällen möttes jag av en snölykta vid Tanto. Ovanpå papperskorgen. Så bra.
En fin lördag med pepparkakshustävling, middag med vänner och vin.
Flintbacken Zoos årliga pepparkakshustävling ska avgöras via omröstning på Facebook. Vilket är snyggast? Skriv 1, 2 eller 3 i kommentarsfältet.
Posted by Andreas Jennische on Saturday, December 7, 2019
Det är några intensiva veckor kvar fram till jul då mycket ska hinnas klart. För en liten stund sedan skrev jag äntligen färdigt en av de artiklar jag hela tiden blivit tvungen att skjuta på eftersom andra mer akuta grejer kommit före. Nu har jag bara en längre grej kvar att skriva innan julen och det känns helt lugnt. Det är reportage som det faktiskt ska bli kul att göra, som jag gärna lägger lite extra möda på.
I övrigt har min egen produktion i veckan mest bestått av notiser och korta rajts. Men jag fick ett snack med Boverkets generaldirektör Anders Sjelvgren om deras stundande reformarbete och jag fick loss en liten fin fastighetsnyhet om en gammal gård som Stockholms stad ska sälja via bolaget Micasa. Båda har fått fin trafik. Sådant är alltid kul.
Trevlig fredagkväll. Nu drar jag hem.
Byggjätten hade inte sparat på krutet när det nya huvudkontoret i Solna formellt invigdes under torsdagskvällen. Bubbel, snittar, vin, bärs, chokladpraliner och Titiyo. Tre låtar körde hon från den inverterade scenen (längst ner i en entré som till stor del består av en trappa). Första låten var passande nog den här:
Jag hann säga hej till ett par bekanta från förr och fick höra lite intressant information om Stockholms stadshus. En rundvandring hann jag med också. Det gav ett uppslag till en artikel för Fastighetsnytt och/eller Byggindustrin. Mer om det senare.
Och inte att förglömma, hållbarhetsentreprenören Rebecka Carlsson körde en supersnabb och mycket engagerad dragning om exponentiell utveckling. Ett uttryck det lär pratas mer om framöver.
Konkurrenten Byggvärlden var på plats i övrigt såg jag ingen media.
Istället för att springa eller cykla till Marieberg i morse tog jag tåg till Arbrå. Jag fick se snö, grävskopstillverkning och träffa flera trevliga människor som jobbar med helt andra saker än jag själv. Det är det bästa med det här jobbet, att få insyn i andra verkligheter och se nya saker. I Kilafors som vi passerade på vägen skymtade jag en gigantisk tuppskulptur, i Arbrå fick jag bevittna hur en svets skär ut figurer ur sex centimeter tjocka metallplåtar och i Gävle fick jag se den världskända halmbocken. Tretton meter hög är den enligt kommunens hemsida. Tyvärr kommer man inte ändå fram på grund av rigorösa säkerhetsåtgärder.
https://www.instagram.com/p/B5qR3GNHC4E3MiZ2hPzqH3wNUcOI2B-ozrzQIY0/?igshid=3x52j2rk389z
Uppseendeväckande var att Adhesive-Geir fotograferade bocken och lade ut en bild på Instagram bara en kort stund efter att jag gjort detsamma.
https://www.instagram.com/p/B5qR3GNHC4E3MiZ2hPzqH3wNUcOI2B-ozrzQIY0/?igshid=1o6eyq6d3fyz6
Sushin jag åt till middag i Gävle var okej. Gladare blev jag av att det på den vanliga lunchbuffén på Esplanaden i Arbrå serverades både quornfärs med skärbönor och vegetarisk pizza.