Så fint.
Mindre fint är att sonen är magsjuk.
I värsta fall får brorsan med sig en kräkbacill i hej då-present.
På lördag ska jag lyssna på brorsan när han ska hålla ett föredrag om fridykning på vildmarksmässan i Älvsjö. Det blir kul.
Trots svintrött höll jag mitt ord och simmade efter jobbet. En halvtimme i för mig högt tempo. Jag pausade då och då men kunde köra fler längder på raken än sist – dessutom med helt okej vändningar under vatten. Det är en fin känsla att få till en kontrollerad vändning nära kanten så att frånsparken blir stark. Det är riktigt jobbigt att crawla men jag gillar det bara mer och mer. Det är något rent över det. Som att springa. Mitt mål är att hitta en lunk i simningen och kunna hålla på länge i ett sträck utan att krokna. Det går långsamt framåt.
Innan jag började crawla trodde jag att det skulle vara en prövning främst för axlarna (utöver andningen då) men det tar på hela kroppen. Trots att mina bensparkar är tämligen usla blir jag rejält trött i benen efter att ha simmat.
Det mest otippade hände när jag och tvillingarna svängde in på parkeringen till Spökbacken. Sekunden efter parkerade hela kusinfamiljen från Hägersten. Som om det vore perfekt tajmat för gemensam utflykt. Nu en oväntad bonus.
Jag hade stålsatt mig för en kämpig dag med ramlande och arga barn som vill ge upp på en gång. Nu blev det både roligare och lättare för alla inblandade.
Det var första gången jag åkte utför med barnen (frånsett en dålig upplevelse med ett av dem förra vintern) och det gav mig rejäla flashbacks att stå i skidboden och prova pjäxor. För sisådär 25-30 år sedan ingick det här i årets höjdpunkt: resan till fjällen som mina föräldrar gjorde med en kompisfamilj en vecka i mars. Det var det bästa jag visste.
Och det blev en oväntad bra upplevelse i Spökbacken. Barnen kämpade på. De gav inte upp trots att det var svårt och trots att de ramlade gång på gång. Det gav mersmak.
Valet av backe var perfekt. En liten vänlig barnbacken och två vuxenbackar. Inget för proffsen men utmärkt för nybörjare och barnfamiljer. I värmestugan fick man äta både medhavd mat och köpe. Och priserna var betydligt lägre än på många andra ställen.
Fem plus.
Jag ägnar som de flesta föräldrar en stor del av min tankeverksamhet åt barnen. Hur en kan hjälpa dem med vissa svårigheter, hur en fyller dem med självförtroende och hur en ger dem bäst chanser till ett lyckligt liv helt enkelt. Men oftast är allt förknippat med frågetecken och egna otillräcklighetskänslor. Det finns så mycket som går fel. Hela tiden.
Men det finns också mycket som går rätt och som är härligt och roligt. Varje dag hade jag kunnat lägga ut massor av bilder, filmer och anekdoter på sociala medier som visar allt det här, inlägg som handlar om mina barn på olika sätt.
Det är ofta lockande, och det händer att jag gör det. Men det sker inte ofta.
Ju äldre barnen blir desto mer drar jag mig för det. Bara för att jag gillar sociala medier och bjuder på vissa saker ur mitt liv, betyder inte det att ungarna gillar det. Och även om de gillar det nu är det inte säkert att de gör det sedan, när de blir ännu lite äldre.
Men som sagt, ofta är det lockande att hänga ut dem. Kanske för att det ger en bild av en själv som lite viktigare, varmare och klokare människa.
Är på weekendresa i Örebro. Bad med ungarna på Gustavsvik och en hotellövernattning. Lyckat på alla sätt. I hotellmatsalen läste jag NA, lokaltidningen som ingår i Mittmedia-koncernen. En rapp och välpaketerad tidning vad det verkar. I den del som bevakar Sydnärke, alltså de mindre kommunerna i länet, läser jag flera fina lokaltidningsnyheter. Vad ska hända med alla tomma lokaler i Askersunds centrum? Vilka frågor var hetast på Laxå kommunfullmäktige? Varför är snöröjningen så dålig i Bergslagen?
Men! Varför fortsätter prenumererade lokaltidningar med omvärldsbevakning från TT, riksnyheter från TT och nationell sport från TT?
En stor del av tidningen utgörs av icke-lokalt material som gör att den går upp i format och blir dyrare att trycka, dyrare att distribuera och dyrare att prenumerera på.
Det där bygger på en gammal men ännu rådande föreställning om att en lokaltidning ska vara heltäckande. Det känns inte up to date och måste vara ekonomiskt osmart.