Vad går upp mot ett gäng dåliga raketer och smällare i Tantolunden när man har ett gäng övertaggade barn med sig på nyårsafton? Inte mycket. Gott nytt år alla. Må 2018 bli ännu bättre.
@ajennische
Vad går upp mot ett gäng dåliga raketer och smällare i Tantolunden när man har ett gäng övertaggade barn med sig på nyårsafton? Inte mycket. Gott nytt år alla. Må 2018 bli ännu bättre.
@ajennische
Torpet i pepparkaka blev ju helt okej trots att jag sumpade farstubron, glömde ett par fönster på övervåningen och brände entrén.
Det ser ju klart mycket mer ut som the real torpet jämfört med de köpta byggsatserna.
Igår var jag och familjen hemma hos en vän till min fru. Det var ett sådant där besök som glider över från häng på dagen till middag och vin. Barnen roade sig med sitt och det blev tid för oss vuxna att prata om ämnen som berör mer på djupet än det alldagliga hur är det på jobbet-snacket. Vi kom in på den första tiden med barn, hur små de varit och hur osäkert allt var där i början. Undernäring, slangar i näsan och små ynkliga pip istället för skrik. Alla de där minnena vällde upp inom mig idag igen när jag satt och tittade på min idag åtta år gamla son som hade dansuppvisning. Han gjorde svåra moves. Han körde järnet. Så fint.
![]() |
Andreas Jennische (@ajennische) |
Vaknade i morse och trodde det var torsdag. Sedan insåg jag sanningen. Väl hemma hamnade jag i torsdag igen – och råkade sno en granntants tvättid. Det blev dålig stämning ett tag men hon visade förståelse. Tänker kompensera henne med en pava röskjut imorgon.
|
En hård dag. Det är de flesta numera. Jag sprang till jobbet för att skaka av mig lite. Det plingade hela vägen i mobilen men jag begränsade mina tittningar till en per kilometer. Det gick bra. Som brukligt var de flesta notiserna inte riktade direkt till mig. Det är effektivt med gruppkommunikation via Messenger men det driver samtidigt stress. Jag börjar dock lära mig att hålla tillbaka. Sätta gränser. Inbillar jag mig.
@ajennische