Det här utrymmet är reklamfritt. Och det är bara jag som styr vad som ska finnas här. Det är en bra känsla. Som om att ha en egen liten vrå. Till skillnad från sociala medier är det här ett ställe som bygger på envägskommunikation. Jag skriver någonting som du läser. Du är välkommen att skriva kommentarer men de kommer att hamna längst ner, under den här texten. Inte komma i en tråd som på Twitter eller Facebook och ramla in i vänners eller bekantas flöden.
Jag har inte skrivit så mycket på sistone och jag tror det hänger ihop med det statiska här. Bloggen pockar inte på uppmärksamhet. Och inte läsarna heller. För det finns typ inga. Ändå gillar jag den här ytan. Jag tycker om att tänka på hur du som läser det här just nu upplever det jag skriver. Jag tänker att du förmodligen läser det här i en smartphone. Förmodligen lite halvliggande eller kanske lätt framåtlutad lite emellan två andra saker du borde göra. Mycket talar för att vi känner varandra.
När jag skriver det här ligger jag på rygg i en soffa i ett torp i västra Sörmland. Det brinner i kakelugnen och en lufttorkare surrar lätt. På sängen intill ligger min fru och läser Ferrante.
Jag är lite dåsig. Har i snart en halvtimme tänkt att jag också ska lägga mig på sängen och läsa Ferrante. Jag är på bok tre och den är fantastisk. Ändå kommer jag mig inte för. Det tar emot att börja läsa just nu. Det är för att jag har svårt att koppla av. I sådana lägen fastnar jag mycket lättare i intetsägande flöden på sociala medier. Eller i pajiga serier på Netflix. Som Flaked. En rakt igenom tunn och lökig serie om en före detta alkoholist och AA-missionär som cyklar runt i Venice, pratar fattig dialog med andra före detta alkisar och som med truliga hundögon går runt och är skön kille omgiven av stereotypa kvinnoroller. Det tittade jag på så sent som igår. Det har inte gjort mig till vare sig en klokare eller gladare person men jag kunde försvinna in i nuet en liten stund, helt utan motstånd.
Det är inte bra. Jag måste resa mig och läsa Ferrante. Eller prata med min fru. Eller bara skriva något annat med mer substans. Nu när du ändå är här också läser.
Du får förlåta mig. Men vissa gånger blir det inte bättre än så här. Kanske jag ska ta in lite hjälp. Kanske borde jag intervjua någon och skriva om det?
Kanske borde jag formulera ett tema för mig själv och hålla mig till det en vecka eller månad i taget och sedan byta. För att se om det sätter igång några nya tankar.
Ibland behövs tydliga ramar för att känna frihet.
@ajennische
