aaa

Jag körde bil till Lidingö och tillbaka. Skjutsade hem en av äldsta sonens kompisar. Missade en avfart på väg dit och en på väg hem. Men det var en fin bilfärd. Brukar inte tycka om att köra i stan men sent på en vardagskväll är det lugnt och fint på vägarna. Lidingö får mig alltid att tänka på min ungdom. Inte för att jag har något som helst koppling till Lidingö utan för att det ser ut som Småstadssverige.

Jag gick och lade mig direkt när jag kom hem. Ligger och lyssnar på vinden som viner utanför och min fru som ligger och snusar intill. Den sista timmen på dygnet är en av de bästa. Då går det fortfarande att hålla fast i den här dagen, suga ut det sista av ledighetskänslan som kommer när alla bestyr är avklarade. Efter sömnen finns bara imorgon.

@ajennische

Jag följde med dottern till Fryshusets tjejskate-kväll. Ett utomordentligt arrangemang. Låg avgift, gratis utlåning av bräda och tränarassistans till den som vill. Som pappa fick jag såklart inte vara med (tur det, är helt kass på skateboard) utan stå och hänga längs väggen eller på någon rampkant eller liknande. Jag satt där och drack kaffe och försökte bara vila lite i stunden. Jag kollade in barnen som åkte. Kollade in deras stil. Jag lät blicken glida över de andra papporna också. De flesta i ungefär samma ålder som jag med döttrar i ungefär samma ålder som min. Då slog det mig. Papporna har ju tamejfan samma klädstil som barnen! Mössa på sniskan, en färgglad halsduk, slitna blåjeans, svarta smala jeans, sneakers, t-shirts med tryck, massor av t-shirts med tryck, luvtröjor, ryggsäckar och kepsar. Barnkläder! Om jag avvek? Knappast. Få gånger har jag känt sådant lust att vara riktigt dressad.

@ajennische

Jag tar en selfie på väg ner till tvättstugan. Jag ser gammal ut. Men det är ju som det är med den saken. Jag publicerar bilden här för att visa att jag är okej med det. Tiden är inget att göra åt. Ibland mår jag dåligt av den tanken. Men det går faktiskt att resa i tiden, i tanken. När jag av någon anledning satte på en Spotifylista med grime ungefär samtidigt som jag åkte ner i tvättstugan så hände det helt oavsiktligt. Jag förpassades till Walthamstow, E17, i London och mindes plötsligt en massa saker som hände för drygt femton år sedan. Som när jag som sandwichman på Darwins Deli klev in på motorcykelbutiken som låg på min lista och när den unga killen som alltid köpte lunch av mig där plötsligt berättade att han brukade röka så jävla mycket gräs och att det var det bästa han visste. Eller hur det var att höra Ida och Kristina skratta rått åt någon snubbe eller gjort, antingen i Finspång eller i London. Marmitemackor, The Streets, promenader längs Thames på väg till jobbet. UK garage. Marknaden i Walthamstow och puben där som var full av jamaicaner. Ibland har jag svårt att få ihop att det faktiskt är jag som upplevt det, att jag var där. Men så är det. Kanske var det för att Stoffe skrev sms till mig idag som jag sökte upp lite grime och började tänka på London. Han och jag gjorde ju allt det där ihop.

@ajennische