En hyllning till LinkedIn, jo faktiskt

Rätt använt är sociala medier verkligen ett mycket användbart arbetsredskap för journalister. Det är också tydligt att olika plattformar fyller helt olika funktioner. På min förra arbetsplats StockholmDirekt.se (vila i frid) så var Facebook i särklass den viktigaste sociala plattformen för att sprida den journalistik vi gjorde och för att få kontakt med våra läsare. Så är det inte alls för oss på redaktionerna för Fastighetsnytt och Byggindustrin, här är det LinkedIn som ger värde. Plattformen jag aldrig tidigare brytt mig om är verkligen den enda som genererar läsarengagemang och ger värdefull input. Det skulle såklart gå att växla upp Facebook också, men den uppförsbacken känns väldigt lång. LinkedIn huserar rätt målgrupp för oss, beslutsfattare på olika nivåer inom bygg- och fastighetsbranschen. Det är här vi ska vara. Jag använder gärna mig själv också för att visa upp vår journalistik för fler. Det händer även på LinkedIn att folk reagerar med irritation på att delade artiklar igger bakom en betalvägg men inte alls i samma utsträckning som på Facebook, det är åtminstone min bild. Idag skrev jag en efterlysning på min egna LinkedIn, jag ville ha lite tips och ideer på vad som händer i branschen under kommande år. Det gav resultat direkt. När det funkar så är sociala medier fantastiskt.

@ajennische

Kameravinklarna i The Undoing

Har ni tittat något på The Undoing, tv-serien på HBO med Hugh Grant och Nicole Kidman? Det finns fem avsnitt ute, det avslutande nummer sex kommer på måndag. Skådespelarinsatserna är stabila, manuset är svängigt och inga karaktärer är rakt igenom likeable. Jag gillar den. Ett extra plus är att Donald Sutherland är med och spelar en svinrik patriark, en "old school cock sucker" som hans karaktär själv uttrycker det. Men det finns ett irriterande och återkommande moment i The Undoing, kameravinklarna. Närbilderna på Nicole Kidmans ansikte och de långa tagningarna på Nicole Kidman i profil. När man väl lagt märke till det går det inte att tänka bort. Nicole Kidman går sakta i park och blickar bort. Nicole Kidman sitter i ett fönster med sol på halva ansiktet. Nicole Kidman går med armarna om sin egen kropp. Allt ackompanjerat av krypande musik och filmat med långsamma kamerarörelser. 


Ett välkommet avbrott bland alla långsamma dagar

Vaknade tidigt idag men lät bli att gå upp. Eller jo, jag har gått upp och efter det har jag hunnit med både långpromenad, lussebullsbak, lite bokläsning och borrat upp ett par krokar till ljusstakarna som Helene köpt. Ändå känns det lite som att jag ligger kvar i sängen. Tempot i livet just nu är liksom nedskruvat. Att det blir mörkt vid tre förstärker det där dämpade. Jag brukar inte se framemot julen men i år tar jag sikte på den som en positiv happening. Vi stannar hemma. Låter bli att bjuda gäster. Barnen tycker att upplägget är perfekt. Om smittspridningen minskar och de allmänna råden förändras är det ju inget som hindrar en att hitta på något socialt.

Veckan som gick var jag inne på jobbet två dagar i rad för att vara med på inspelning av ett par programpunkter till Business Arena Stockholm, den stora mötesplatsen för fastighetsbranschen som i år sker digitalt den 8-9 december. Det var otippat kul att få träffa lite folk och leda paneldiskussioner. Allt var mycket smittsäkert, alla deltagare testades och det var aldrig fler än åtta på samma plats samtidigt. Jag presterade helt okej. Jag är rookie i moderatorrollen och det svåraste är att lyssna ordentligt på det som sägs och inte hänga upp sig för mycket på manus. Det ska bli spännande att se resultatet om ett par veckor. Den ena panelen behandlade ämnet logistikbranschens blomstrande i pandemin, den andra kretsade kring frågan om mobilitet och stadsplanering.

Min kollega Elin, reporter på Byggindustrin gjorde också ett inhopp i programmet, som expert i en diskussion om nybyggen som inte håller energimålen. Hon var grym på alla sätt och hela diskussionen blev mycket fin reklam för Bryggindustrin.

@ajennische

Rapport vecka 47: Colson Whitehead, Camilla Björkman och Covid-19

Det är en mörk eftermiddag i november och hela världen befinner sig i en pandemi som aldrig verkar gå över. Vi var ute och gick en lång promenad med tvillingarna i dag och de två timmarna, när det faktiskt var lite sol ute och benen fick röra sig, kommer att vara hela helgens bästa stund. Sonen var arg till en början eftersom han inte fick stanna inne och spela dator men efteråt sa han att det faktiskt varit ”ganska kul ändå” att följa med ut. En seger i det lilla. 

Jag har läst en bok under helgen, Nickelpojkarna av Colson Whitehead. En mycket stark roman om det segregerade USA på 60-talet och en uppfostringsanstalt med förlaga i verkligheten. Att kunna skriva så målande utan att vara explicit, som Whitehead gör, det är en stil jag beundrar. Det är väldigt lätt att se den bli filmatiserad. Whitehead har även skrivit Den underjordiska järnvägen men den har jag ännu inte läst. 

Stefan Löfven höll nyss sitt tal till nationen men vi satt och åt middag så jag såg det inte. Av rapporteringen att döma verkar det viktigaste budskapet ha varit att vi ska hålla i, att vi inte ska träffa folk och umgås den här veckan heller. Vi har redan bestämt att köra en hemmajul med enbart barnen. Det blir enklast så.

Veckan som kommer ser faktiskt ut att bjuda på lite mer variation än de senaste då det vankas digital konferens. I övrigt kämpar vi på med både Fastighetsnytt och Byggindustrin där målet är ökad läsning och prenumerationsförsäljning för båda. Jag ska påbörja en artikel om hur fastighetsutvecklare kan kommunicera med kommunerna för att den vägen driva affärer. 

Apropå affärer inom media och nya sätt jobba så är senaste avsnittet av Tidskriftspodden värt att lyssna på. Camilla Björkman från Breakit har som vanligt mycket intressant att säga, denna gång om poddar och affärsnätverk som premiumprodukt.

Tre korta

Ny vecka med fokus på branschen för samhällsbyggnad

Veckorna rusar fram trots att livet i pandemins år 2020 är socialt mycket stillsammare än vanligt. Jag försöker koncentrera mig på att jobba och hänga med familjen. Det andra får vänta. Tur då att jag faktiskt har en väldigt massa spännande saker att fördjupa mig i på jobbet. Tiden räcker inte till allt jag vill göra men bättre det än tvärtom. Jag tycker att jag och mina kolleger på redaktionen för Fastighetsnytt och Byggindustrin jobbar oss framåt mot nya insikter varje vecka. Målet är att komma ännu närmare målgruppen och få bättre koll på vad våra läsa vill ha. 

Veckan som kommer ska jag läsa den omtalade domen i Belstroj-fallet ordentligt. Den handlar om att det kommunala bostadsbolaget Stockholmshem uteslöt Belstroj från en upphandling av ett bostadsbygge i Skärholmen med hänvisning till att Belstroj tidigare använt illegal arbetskraft och åtalats för brott mot utlänningslagen. Belstroj överklagade men Högsta förvaltningsdomstolen har nu gett Stockholmshem rätt. Bolagets hade på fötterna när man valde att utesluta Belstroj från upphandlingen. Domen anses ha högt principiellt värde och vad det betyder konkret ska jag fördjupa mig i tänkte jag. Belstrojs chef ska också få komma till tals och ge sin syn på saken. Han är mycket missnöjd med domen vet jag. Har du som läser någon synpunkt eller kunskap om den här frågan? Skriv gärna ett mejl till mig i så fall.

Veckan som gick blev det lite av varje. Jag pratade bland annat med Albin Sandberg på aktiemäklarfirman Kepler Cheuvreux, delägd av Swedbank, om läget för de stora byggaktiebolagen i Sverige. Det är tydligt att anläggningsbranschen i vårt land lockat flera stora internationella bolag under senare år, vilket är en annan sak jag gärna skulle vilja lära mig mer om. Vad är nästa steg? Kommer trenden att hålla i sig och i så fall när kan vi räkna med att de kinesiska byggjättarna gör entré på allvar? CRTG bygger arbetstunnlar i Nacka men det är ett litet uppdrag värt några hundra miljoner jämfört med de stora kontrakt som tunnelbolaget vunnit i andra länder. Det här är en fråga som intresserar mig och som jag hoppas kunna titta närmare på inom kort. 

Inom fastighetsbranschen intresserar jag mig mycket för den omställning som kontorsmarknaden står inför i och med förändringen av arbetslivet och den ökande digitaliseringen. Jag läser just nu Dror Polegs bok Rethiking Real Estate som ger många nya lärdomar och tankar om utvecklingen. Han har ett anglosaxiskt perspektiv på branschen men mycket är relevant även för oss här i Norden. Jag kommer att ha anledning att återkomma till Dror Poleg framöver. 

Tills nästa gång, ta hand om er.

Tre länktips