Det är en mörk eftermiddag i november och hela världen befinner sig i en pandemi som aldrig verkar gå över. Vi var ute och gick en lång promenad med tvillingarna i dag och de två timmarna, när det faktiskt var lite sol ute och benen fick röra sig, kommer att vara hela helgens bästa stund. Sonen var arg till en början eftersom han inte fick stanna inne och spela dator men efteråt sa han att det faktiskt varit ”ganska kul ändå” att följa med ut. En seger i det lilla.
Jag har läst en bok under helgen, Nickelpojkarna av Colson Whitehead. En mycket stark roman om det segregerade USA på 60-talet och en uppfostringsanstalt med förlaga i verkligheten. Att kunna skriva så målande utan att vara explicit, som Whitehead gör, det är en stil jag beundrar. Det är väldigt lätt att se den bli filmatiserad. Whitehead har även skrivit Den underjordiska järnvägen men den har jag ännu inte läst.
Stefan Löfven höll nyss sitt tal till nationen men vi satt och åt middag så jag såg det inte. Av rapporteringen att döma verkar det viktigaste budskapet ha varit att vi ska hålla i, att vi inte ska träffa folk och umgås den här veckan heller. Vi har redan bestämt att köra en hemmajul med enbart barnen. Det blir enklast så.
Veckan som kommer ser faktiskt ut att bjuda på lite mer variation än de senaste då det vankas digital konferens. I övrigt kämpar vi på med både Fastighetsnytt och Byggindustrin där målet är ökad läsning och prenumerationsförsäljning för båda. Jag ska påbörja en artikel om hur fastighetsutvecklare kan kommunicera med kommunerna för att den vägen driva affärer.
Apropå affärer inom media och nya sätt jobba så är senaste avsnittet av Tidskriftspodden värt att lyssna på. Camilla Björkman från Breakit har som vanligt mycket intressant att säga, denna gång om poddar och affärsnätverk som premiumprodukt.