En hel helg med sådant här roligt har jag haft. Känns overkligt hur mycket det går att trycka in på två dagars ledigt.
Det fanns inte tid för oss under den tidiga sittningen hette det. Well, vi chansade och gick dit ändå. Ingen var där.
@ajennische
Det tog emot att sätta sig i bilen direkt efter att ha suttit framför datorn hela dagen, det ska erkännas, men motståndet bröts ner. Efter en burgare i Avesta, en kaffe på en mack och en påse salt lakrits kändes allt rätt bra igen och vips var vi framme.
Frisk är jag också. Frisk och fri från karantän. Allt är upplagt för en fin helg med brädåkning.
Klockan står på tidigt och dottern och hennes kompis är minst sagt pepp. Tomorrow = snow time.
@ajennische
Om böcker... typ
Det var längesedan jag tänkte på det uttrycket. Det bara kom till mig när jag skulle skriva något om att jag känner mig krasslig. Sjuk som en hund, som en hostande och hackande nakenhund. Tunn och rälig. Ådrig. Skakig.
Nej, vi stoppar där. Vidare mot genrelitteraturen. Jag håller som tidigare nämnt på att läsa alla Bosch-deckare i ordning, den amerikanska författaren Michael Connellys hårdkokta boksvit på 23 titlar. Jag är på den fjärde. Det är inte jättebra men det är underhållande. När jag läst alla ska jag titta på tv-serien Bosch. Så är planen.
Läsningen kan ge mig några berättartekniska knep, men det är oklart. Mer säkert är att den ger en längtan efter Los Angeles, även om mina minnen av den staden skiljer sig från bilden som Connelly tecknar.
PS. Apropå sjuka hundar och deckare. Den här är en av de bästa jag läst, En sista riktig kyss av James Crumley.
Så var säsongen igång, allas vår favourite christmas show är tillbaka i TV4. Jag bänkade mig framför linjärsändningen 19.58 för att inte missa en sekund. Här är mina tankar efter programmet. Vi tar det del för del.
Kvart 1
Jag säger det direkt, starten var svag. Även om hemgjord senap ju är fint (stark senap det viktigaste på julbordet) och ljuskronor av gammal plåtburk måste gillas var det som att gnistan inte riktigt var där. Få kan le som Ernst men var det riktigt äkta där i början? Nja, jag är tveksam.
Kvart 2
Skådebrödsinslaget fick mig på bättre humör. Inte för att jag gillar idén, jag avskyr den, men för att Ernst nu såg ut att ha riktigt roligt där med degen. När han fick till fågeln i toppen av sin brödgran och stolt konstaterade att det blev riktigt bra, ja då känns det som ska. I nästa moment förflyttades vi utomhus och stämningen gick upp ytterligare. Ernst fick jobba med ris, tång och najtråd och kom i ett sådant flow under skapande av sitt grankors att han drog till med uttrycket "götti götti" efter att ha gnuggat händerna för att få tillbaka värmen i fingrarna. Heja!
Kvart 3
Nu börjar det hända grejer. Sillsallat med smält smör och Ernst blir så glad i hågen att han tar en redig tugga knäcke. Lystern är tillbaka i ögonen och den bjuder på denna sallat till lunch får en ”vän för livet” säger Ernst och jag tror honom. När han kallar potatis för pluggar blir jag ännu gladare. Julen, vilken underbar högtid det är ändå, och vad hade den varit utan Ernst.
Kvart 4
Sött som en dessert ska vara. Mandelmassa från grunden och medaljonger med topping. När han säger att detta är perfekt för den ”med gluten” spelar hans omtanke i harmoni med halva befolkningen och även jag känner hur min kärlek till denne långa man strålar mot teven (även om jag personligen älskar mjöl). Han drar streck med en kniv och lyckas forma den smälta chokladen till perfekta hjärtan, han berättar hur mandlar ”for in i ögonen och överallt” när hans söner var små och hjälpte till och är det inte en liten sorgton vi hör därinne när han säger ”åh vad kul vi hade i juletid”. Kom hem till oss Ernst, vill jag skrika. Kom hem till oss och lär oss allt du kan. När slutet kommer är det alldeles för tidigt och bjuder på en nästan elak cliffhanger. Glöggmingel är temat för nästa avsnitt. Blir det tips på vad man ska äta till? frågar han retoriskt. Ja, det är klart det blir. Åh, jag kan inte vänta. Please, låt det bli nästa tisdag redan imorgon.
Betyg: 4/5. Något svag start men sedan tar det sig. Äntligen är vi igång igen.
/Andreas