aaa

Rubriken är en överdrift. Men jag har tillbringat större delen av den här fantastiska sommarsöndagen i bilen. Jag älskar inte att köra bil. Men jag fick ett stort set med trädgårdsmöbler av en vän till familjen när jag fyllde 40 och idag var det dags att hämta det. Jag hyrde släp, körde cirka 20 mil ena vägen och lika långt den andra. Det positiva är att jag hunnit lyssna på ett gäng poddar. En varg söker sin pod, Ekman/Ölmedal, Det politiska spelet och USA-podden. I de två första dök samma gamla beskrivning av män upp: att män inte kan prata om känslor. Det påståendet får mig alltid att stanna upp. Är det så? Jag vill hävda att jag och mina mansvänner så länge jag kan minnas har pratat om känslor. Att våra samtal till och med har kretsat kring känslor. Jag har svårt att tänka mig att jag och mina vänner skulle vara unika i det hänseendet och utgår därför att en massa andra manliga personer också gör det. Men så tänker jag lite till. Skakar fram slumpvis valda män som jag träffat genom åren. Tänker mig tillbaka till situationer då jag befunnit mig bland män jag inte känner. Skulle jag börja prata om känslor med dem? Nej. Inte på en gång i alla fall. Inte som första tänkbara samtalsämne. Men vem fan skulle göra det i ett sådant läge? Varför skulle kvinnor skulle omedelbart börja lägga ut texten om hur man mår, egentligen mår, i ett läge där man känner sig ensam bland andra?

Alltså: finns det större fog för påståendet att män är sämre på att prata känslor än kvinnor?

Ibland känns det som att det är lika un-up to date som sägningen att ”kvinnor är bättre på att göra flera saker samtidigt”.

Kanske handlar påståendet snarare om att män är sämre på att prata känslor med kvinnor än vad kvinnor är att prata känslor med män. Det tål att tänkas på lite mer. Jag får återkomma.

Att vakna, överväga att somna om men till sist bestämma sig för att dra på sig korts och springskor. De första hundra metrarna tar det emot överallt, sedan kommer det här och allt jobbigt är fullkomligt okej. Lika tråkigt som det är att springa en vanlig kortrunda hemma i Stockholm, lika roligt är det här.

@ajennische

Den lilla sjön vi badar i är min barndomssjö. Jag badade där varje sommar som barn och som tonåring. Som ung vuxen kom jag tillbaka i samband med att jag hälsade på mamma och pappa. Jag har varit på tältfest där. Nattbadat. Gjort åtskilliga planer med kompisar där, liggande på badlakan lite i utkanten av gräset. Hoppat från klippor. Nu är jag en pappa som går dit med barnen. Tar med matsäck och som sitter lite i skuggan och läser bok. En generation till kommer att minnas samma strand, samma svinkalla bäck och samma barrtäckta stig genom skogen. Jag är lite oklar på varför men det känns fint.

@ajennische

Det blev improviserad middagsfest. Jag och min svåger drog igång grillen. Eller rättare sagt, jag sa åt honom att göra det för att jag är helt värdelös på att grilla. Att tända den har jag inga problem med, det är roligt, men den här gången släppte jag det till svåger Pelle. Tänkte att glöden för en gång skulle bli perfekt i tid. 

Så fel jag hade. 

Det var knappt varmt när vi lade på foliepaket och biffar. Vi fick lyfta bort hela gallret och slänga på mer tändvätska en gång, ändå tog det sig aldrig riktigt. Det var så man kunde lägga handen på gallret en halvtimme efter att vi tuttat på. Bara på ett hörn (vår grill är rund, men ni fattar) var det ordentligt fjutt. Det är fel att säga det var Pelles fel. Jag kunde som vanligt inte hålla fingrarna bort helt och sa dessutom till honom att ta hela påsen med kol i den lilla klotgrillen. Gallret vilade praktiskt taget på kolet. Men men, sådant händer. Poängen med att grilla är ändå att stå runt den och dricka bärs, samtidigt som man förbannar eldgudarna. Det är sedan gammalt. 

Med gemensamma krafter (i form av tålamod) blev allt klart tills slut. 

Ungarna hann nästan dö så hungriga de var. 

Men själva maten blev fantastiskt god. Det var Helene som lagade. Min fru är such a cock som jag brukar skoja. Ett gubbskämt hon är stillsamt överseende med. 

@ajennische

Det tar alltid emot lite grann när man hetsar hem från jobbet för att få in allt i bilen, trycka i ungarna lite stödflingor, vattna blommorna och fylla vattendunkar. Men sedan, när man sitter i bilen och rullar söderut genom länet och solen fortfarande står högt och det är fredag och en hård arbetsvecka är avslutad, ja då sprider sig glädjen långsamt ut i kroppen. Och så står man där igen och blickar ut över åkrar och en grönska som aldrig tar slut. Det är underbart. En lyx. Ett dubbelliv.

@ajennische