aaa

Som ni ser fungerar inte min vanliga adress som den ska. Jag har försökt att få tag på supporten hos @Posthaven sedan igår men har inte hört ett ord. Tydligen är det fel på alla så kallade custom-adresser vilket gör att jag just nu får använda den gamla ajx.posthaven.com. Detta är ett mycket störigt problem som innebär att alla delade länkar till bloggen nu är brutna. 

Fler än jag är irriterade. 

Posthaven was up for a bit. Down again. Not looking good. Will probably have to start looking for new hosting. 😞

— Jason 🤔 (@upinthisbrain) May 21, 2019

Hey, @posthaven, I know you haven't tweeted since 2017 -- but a status page for your services might go a long way to keep people informed.

— Shane Birley (@shanebee) May 22, 2019

Det är extra beklämmande att detta drabbar Posthaven, vars enda löfte till användarna att de ska leverera en tjänst som håller för evigt. 

Jag ger det någon dag till annars får jag överväga att flytta bloggandet någon annanstans.

Uppdatering från grundaren:

Investigating

— Garry() (@garrytan) May 22, 2019

Uppdatering från mig:

Nu funkar det igen! 

Jag åkte direkt efter att ungarna gått till skolan. Var där före 10. Ägnade flera timmar åt att klippa gräs, räfsa upp gräsklippet och lägga på grönsakslandet och trimma ner kärsängen bakom syrénhäcken. Jag passade på att gräva upp den sista biten av en gammal rabatt också. Sedan promenerade jag ner till västra Sörmlands bästa strand (men vad ledsen jag blev av att se skogsgallringen på nära håll) och tog ett dopp. En fantastiskt fin dag.

Herreminje vad dålig simform jag är i, konstaterade jag efter bara några hundra meter i bassängen. Jag har njutit av att vara ledig när alla andra jobbar och går i skolan idag och för att få maximalt ut av dagen gick jag upp precis som vanligt för att få iväg alla barn. Istället för att fortsätta till jobbet åkte jag till Eriksdalsbadet, en plats jag totalnegligerat hela vintersäsongen trots att jag älskar att simma. Dagen till ära var det premiär för utebadet! Solen sken och det var bara några få andra som var på plats så jag hade en utmärkt stund med badmössan. Allt var toppen utom min simstyrka. Jag var tvungen att dela upp kilometern jag bestämt mig för att göra i många delar för att orka. Det märktes att jag inte upprätthållit simningen under vintern. Jag får gå tillbaka snart och bättra på den.

Intervju

Efteråt blev jag intervjuad av Lucas de Vivo på Medievärlden om mitt nya jobb. Det är nyttigt att som journalist själv bli intervjuad. Det ger perspektiv på hur det låter från andra sidan telefonlinjen.

På väg hem satte jag mig på nya stället The Park i hörnet Rosenlundsgatan/Magnus Ladulåsgatan och skrev en timme. Kopplade telefonen till ett bärbart tangentbord och bara skrev för nöjes skull. Kanske går det att använda någon dag. Kanske inte. Oavsett var det en bra stund.

Igår gjorde jag min sista dag på Direktpress där jag klev in som vikarie 2006 och där jag efter några ut- och inhopp fastnade 2010. Sedan dess har jag jobbat som reporter, redaktör och nu mot slutet som tf redaktionschef. Det har varit en fantastisk resa. Redaktionen har utvecklats, produkterna har utvecklats och inte minst jag själv har utvecklats. Utöver det som hänt rent yrkesmässigt har jag fått vänner för livet. Jag har ju till och med träffat min fru på jobbet, chefredaktörernas chefredaktör Helene Claesson Jennische.

Att bli avtackad igår var en mycket omvälvande och fin upplevelse. Jag blev visad så mycket kärlek. Allt satte fingret på vad jag försökte säga till alla berörda igår (gick sådär på grund av rörd), att man kommer otroligt långt med arbetsglädje. Och är det någonting som har funnits på redaktionen, oavsett andra svängningar inom företaget, så är det arbetsglädje, ett peppande klimat och genuin omtänksamhet om varandra. För ett par år sedan pekade en av de dåvarande pressekreterarna i Stadshuset ut Direktpress-redaktionen som den gladaste i hela stan, och jag är den första att hålla med.

Stort tack till alla på Direktpress för alla år med snabba lokalnyheter, galna idéer, avslöjanden och inte minst folkbildande insatser. Fortsätt göra det ni gör och ni kommer fortsätta att vara bäst!

Inom kort börjar jag jobba som nyhetschef på två Bonniermagasin som heter Fastighetsnytt och Byggindustrin. Jag kommer också att skriva en del. Det blir journalistik inom ett annat områden än vad jag ägnat mig åt tidigare och det känns väldigt spännande och roligt. Jag är ödmjuk inför uppgiften men känner stor pepp. Bostadsbyggande, stadsutveckling och fastighetsaffärer påverkar samhället i hög grad och är frågor som det blir kul att få fördjupa sig i. Jag ska göra mitt absolut bästa även där.

Jag tar på mig nya flanellskjortan, höjer presentyxan och går vidare in i framtiden!

Jag läser Karin Smirnoffs uppföljare till Jag for ner till bror. Den heter Vi for upp med mor och tar vid där den förra slutade. Jag älskar språket. Berättelsen rullas ut lite i taget med få extravaganser. Så här kan det låta:

Jag läser Karin Smirnoffs uppföljare till Jag for ner till bror. Den heter Vi for upp med mor och tar vid där den förra slutade. Jag älskar språket. Berättelsen rullas ut lite i taget med få extravaganser. Så här kan det låta:

Då har du papper på det sa jag och en lagfart.

Han slängde ur sig en order till magdalena. Jag förstod bara svordomarna.

Hon svarade något. Jag förstod bara svordomarna.

Självklart sa han. Dem ska vi nog leta fram. Vi har dem i en pärm på kontoret.

Storyn kretsar kring janakippo (Jana Kippo, men det skrivs ihop utan stora bokstäver, alla namn skrivs så) som lämnar stan för att resa till sin hemby och hälsa på sin alkoholiserade bror. Resan blir både fysisk och psykisk. En massa minnen tränger fram och gör vissa gånger verkligheten lättare att förstå och andra gånger svårare. Utan att spoila något kan jag säga att det inte är böcker för den som vill läsa om hedervärda och kärleksfulla män. 

Det är mycket fängslande hur som helst. Den här börjar bra. Jag återkommer med en riktig recension när jag läst klart.