Det tog några veckor längre än planerat men nu så är den på plats, nya Byggindustrin.se. Den bygger på samma tekniska stomme
Michael Barbaros röst i introt till podcasten The Daily får mig att rysa av obehag. Ändå kan jag inte låta bli att lyssna. Det skrytiga och superpretentiösa har något ändå. Men tänk samma upplägg på svenska. Nästan viskande inledning och relaxing ambient i pauserna. Njä.
Jag tog bort apparna Facebook, Twitter och Instagram från min privata mobil i morse. Jag vill ta reda på vad det gör med mitt mobilanvändande. Vad kommer jag att lägga skärmtiden på istället? Att döma av den här kvällen så lär antalet lästa artiklar öka markant. Om det håller i sig kan sociala medier-pausen vara det bästa jag gjort.
@ajennische
Johan Såthe, chefredaktör, på Realtid skriver i en krönika på Journalisten att specialistreportrar borde tjäna bättre än mellancheferna runt om på våra mediehus. En bra tanke. Jag har länge tyckt att det fattas en steg på karriärstrappan för reportrar som vill vara just reportrar. I dag tackar duktiga reportrar ja till eller söker chefstjänster för att det känns svårt att på andra sätt klättra i karriären. Även om man kanske helst skulle vilja fortsätta jobba med hantverket som reporter så behövs det efter några år en ny boost för att man ska orka och känna peppen. Högre lön, friare arbetstider, ämnesansvar eller andra liknande förmåner. Det skulle behövas ett lönesteg som heter något i stil med senior reporter eller kanske just specialistreporter som ett alternativ till mellanchef.
@ajennische
Släck inte ljuset sjunger Håkan Hellström och jag tänker att han verkar ha gjort en riktigt knarkig platta. Men jag kan ha fel, den har snurrat på telefonen (jag vet, man får inte lyssna på musik så) medan jag stått och diskat ute på torpet. Jag har bara uppfattat brottstycken av både musik och text men jag får vibbar av Mikael Ramel och Artificiell prana. Jag har hunnit lyssna igenom César Vidala soloplatta på samma oheliga vis också. Bra vibb. Den får mig att minnas ett av mina allra bästa konsertupplevelser någonsin. Det var Caesar’s Palace på Emmabodafestivalen 1998, det var mörkt och regnigt men på alla sätt fantastiskt. Liten med engagerad publik. Bandet var nästan aggressiva. Klas Åhlund skrek åt mixerkillen att mixa bra för ”annars slår jag ihjäl dig”. Jocke Åhlund skrek ”nu rockar vi röven av högern” och uppmanade alla att ta av sig ”på bar överkropp”. César Vidal sa absolut ingenting utan bara sjöng sådär som han kan sjunga med sin röst sina lockar och den sexiga blicken. Jag var 20 år och på festival med min dåvarande flickvän och tre kompisar till och sommaren led mot sitt slut och det var ruggigt men skimrande. En kväll stod en mycket berusad ung man med poputseende och rappade hela Mikrofonkåt av Petter framför ett annat gäng förundrade festivalbesökare och det minns jag fortfarande som något speciellt. Det var ovanligt att någon som såg ut som en britpop-kille med lugg och chinos gav sig hän med sådan frenesi åt en svensk rap-låt.
@ajennische