Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om

Jag har inte skrivit på några dagar. Ett tecken på att ha varit på resande fot och sällan ensam. Det går inte att skriva och umgås samtidigt. Klottra ner intervjuer är en sak men att formulera egna tankar och vandra fram och tillbaka i minnet – nej. Solen sken över #torplife imorse och det var tryckande varmt. Lagom tills vi börjat prata om att gå ner till sjön kom regnet. Lika bra det, hade egentligen ingen större lust. Stack ut och sprang istället och jagade bort huvudvärken. Tog sommarns första runda via grustaget. Sprang rakt uppför. Det skrek i benen av mjölksyra. 

 ### 

Det är en mellandag. Dagen efter hemkomst brukar kännas så. Sakta fyller man kylskåp igen och tömmer väskor och startar om. Bläddrar igenom flöden på sociala medier och fastnar för en bild på en av mina allra bästa vänner. Det syns inte att det är han men jag känner igen både klockan och tattoos. Han är bara så cool min vän. Det var alldeles för längesedan vi sågs.  

### 

Lyssnar ofta på något när jag springer. Idag blev det en Sveriges Radio-dokumentär om Inese och Per Morbergs äktenskap. Jag älskar att lyssna på människor som berättar om sina förhållanden för den ger en ofta perspektiv på ens eget. "Vi har aldrig planerat något!", säger Per Morberg och jag känner total igenkänning. http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916971?programid=909

PS. Mer bilder på Snapchat a_jennische

Sydkoster levererade

Badviken var den bästa tänkbara, solen sken konstant och vår resplan satt som en smäck. Våra värdar Tompa och Susanne vet hur man fixar skoj. Enda smolket i glädjebutiken var upprepade bråk mellan barnen. Vissa dagar är det inte lätt att vara en god förälder. Man gör så gott man kan och det är långtifrån tillräckligt. Då gäller det att hålla huvudet kallt. Det gick med undantag för en riktig utskällning helt okej. Jämfört med en del andra semesterdramer som utspelar sig så här års är det godkänt.

Bad i havet och spring på klippor

Igår packade vi bilen och drog till Strömstad för att hälsa på svåger Tompa med familj. Idag har vi varit så långt västerut man kan komma med bil i Sverige – på Saltö – och badat vid havstulpanbeklädda klippor. Vi prickade sommarens hittills varmaste dag. Platsen var fantastiskt vacker och om inte Susanne känt till den hade vi aldrig fått för oss att åka dit. 
Imorgon drar vi på utflykt igen – till Kosteröarna. 
För att Katrineholm swimrun ska bli en så rolig utmaning som möjligt var jag uppe i morse och sprang 14 kilometer bland backiga stigar på knallen Hällekind. 
För övrigt är det här Swimrun-land. Petter (som har ställe på Sydkoster) anordnade Koster Swimrun här förra året.

Dagens story på Snapchat här nedan för bildsätta allt. 


En fest att minnas










"Å vilken bra fest det blev", var det sista yngsta sonen sa innan han somnade lååångt efter midnatt mot söndag. 
Han har rätt. Det blev succé. Vädret, maten på Julita värdshus (självaste Tommy Myllimäki var på plats i köket) och efterföljande logfest på torpet. Vi hyrde en buss för att transportera gästerna mellan adresserna. En stor buss. Bara en sådan sak. 
Helene glänste hela kvällen och vuxna och barn och en hund ömsom hängde ute, spelade rundpingis, dansade och blandade drinkar i västra Sörmlands snyggaste barskåp.  
Det här var första gången som mina föräldrar och syskon träffade Helenes släkt och mixen föll väl ut. 
Det var många barn med och de hade kanske roligast av alla. Springa fram och tillbaka bland en massa glada människor, in och ut in och ut.  Och leka med jämnåriga (och en hund) samt plocka hur mycket läsk och snacks man vill, ja då blir det kul. Jag minns själv hur jag som barn tyckte det var roligt med stora vuxenfester på det sättet. Mona och Christer hade en midsommarfest i slutet av åttiotalet som jag har sådana ögonblicksbilder ifrån. 
När jag tidigt på söndagsmorgonen gick och plockade bland glas och skräp uppe på logen slog det mig att jag och Helene nu fixat just en sådan där fest i en lada som jag tidigare drömt om. 
Kanske orkar vi göra det igen någon gång. 

PS. För fler bilder se #helfest på Insta. 



Luften känns krispigare och är extra kryddad med frihetskänslor

Öppna landskap. Uttrycket går ju knappt att använda sedan Uffe Lundell approprierade det för sisådär 60 år sedan men ibland är det bäst. Att ha öppna landskap omkring sig vidgar inte bara vyerna utan lirkar också upp någonting inom mig. Kanske inte genom att jag tänker så mycket klokare tankar här än någon annanstans, snarare att luften känns krispigare och är extra kryddad med frihetskänslor. 
Att springa bland raps och vetefält kan vara oändligt tröttsamt eftersom det händer så lite runtomkring en, samtidigt ger det en maximal injektion av de där öppna landskapens krafter. 
Kolla in himlarna!