Allt började runt middagsbordet då jag började skoja om exklusiva varor och att det alltid finns något nytt att förpacka, "storyfaja" och sälja som exklusiv vara. Körsbärskärnor, till exempel kastade jag ur mig – varpå min pappa (som jag minns det) sa att det finns en innerdel av den hårda kärnan i körsbär. Vi döpte den snabbt till körbärsmandel och skojade vidare om hur detta okända livsmedel skulle kunna bli en ny hit i mataffärernas lite dyrare hyllor.
Sedan bestämde jag mig för att undersöka saken i praktiken. Jag bet sönder en körsbärskärna och hittade mycket riktigt ett mandel- eller nötliknande innanmäte. Jag tuggade glatt i mig hela och slogs direkt av den fantastiska smaken.
"Det smakar E X A K T som Dr Pepper", sa jag och uppmuntrade alla andra runt bordet att smaka.
Sonen, dottern, Helene och min mamma hängde på. Alla förundrades över den häftiga gomupplevelsen. Varför har man aldrig hört talas om det här förr? Det måste vara det här de gör Dr Pepper av! hojtade vi.
I nästa sekund tog Helene upp mobilen och började googla på körsbärskärnor. Hon mindes plötsligt det där viktiga rådet som jag helt struntat i: "ät aldrig bär och frukter du inte känner till".
Genast dök beskrivningar om "innersta kärnan mycket giftig" upp. Tusentals träffar. Att svälja hela kärnor är ingen fara men att tugga sönder dem är inte alls bra eftersom de innehåller ett cyanidliknande ämne, stod det i flera källor.
Cyanid! Nervgift! Endast mycket små kvantiteter nog för att skada allvarligt!
Jag drabbades av en mycket obehaglig känsla där. Skrattet gick genast över i stark oro. Barnen hade ätit flera stycken! Det hade vi alla. Det enda som varit smart nog att låta bli var pappa.
Barnen blev rädda men hade svårt att avgöra om det hela var på riktigt tror jag.
Jag ringde Giftinformationscentralen (
010-456 6700) och fick vänta i kö. I mitt huvud tecknades bilder av hur mina barn dog ett efter ett och jag såg rubriker framför mig. "Pappa bjöd barnen på giftiga körsbär – alla dog".
Jag kände efter om jag hade ont i magen eller upplevde några andra symptom. Samtidigt hade jag svårt att tro att det kunde vara sååå giftigt att några få kärnor skulle kunna försätta en i akut fara.
Kvinnan på Giftinformationscentralen var hur lugn och trevlig som helst. Frågade hur gamla barnen är och hur många kärnor de ätit. "De är åtta. De har ätit en till två var", sa jag och försökte snabbt förklara hur det kom sig att en hel familj tuggad körsbärskärnor. Det gick sådär. Giftkvinnan lade lyckligtvis ingen vikt vid historien utan bad mig snällt vänta medan hon konsulterade registren över tidigare registrerad erfarenheter.
"Ingen fara", sa hon en kort stund senare.
Glädjen jag kände då! Spänningen släppte och vi alla började genast skratta åt det absurda i situationen.
En till två innerkärnor är alldeles för lite för att kräva någon åtgärd. Lyckligtvis. Om barnen vägt mindre än tio kilo hade vi blivit ordinerade att kolla upp saken hos läkare. Giftet är i princip detsamma som det i bittermandel. Lite helt okej (till och med som receptingrediens), mycket = döden.
Jag fick dock ingen klarhet i hur mycket man behöver få i sig för att giftet ska utgöra fara för hälsan så mitt stående tips efter detta: UNDVIK ATT TUGGA SÖNDER KÖRSBÄRSKÄRNOR!
Om ni vill uppleva smaken har jag ett bättre tips: köp en Dr Pepper.
