"Du gick du på den om Hepstars"


Det har varit en glädjens dag för alla som älskar stora infrastrukturprojekt för 25 miljarder pengar långt fram i tiden, som vi skojade på jobbet idag. Resultatet av Sverigeförhandlingen presenterades på en pressträff på Continental och jag och Micke samkörde. Det fanns ett stort intresse kring den nyheten. Vi har matat på lokala vinklar hela dagen. Kul!


Och Hasse gjorde sin näst sista dag och blev avtackad på ett värdigt vis i bunkern. Tårta, sanning och tal av vd-Jonas. Det är han värd Hasse. Han lurade mig som fan på förra personalfesten om att han jobbade i många år med att stränga om Hepstars gitarrer. Det tyckte han var kul. Hasse är en sådan där herre som ser ut att vara drygt 50 men som fyllt 65. 

###

Bäst idag var ändå att jag fucking pressade mig upp klockan halv sex i morse för att träna. Sprang en kortis OCH gick på gym. GREAT. 

###

Bara för att jag råkade läsa en Aftonbladet+ om nya Samsung S8 är jag nu återigen sugen på att byta mobil. Det brukar gå över. 

###

Kraschen i stadshuset höll jag på att glömma. Fatta vilken fart den bilden måste haft som rammade ett räcke, ett staket, korsade en parkering och efter det smällde in i stadshusets vägg med sådan kraft att bilen började brinna. 🔥 

Att jobba hemma är som att tiden står stilla

Jag satte mig framför datorn lite efter klockan 08 i morse. 

Jag reste mig för att göra kaffe och laga lunch och hjälpa min son som varit risig och hemma från skola. 
Sedan var det dags att hämta det andra barnet. 
Jag lagade middag och hjälpte till med läxor och sedan var det dags att köra alla i säng. 
Det var en dag i livet det också. 

####

Min kollega Sophie Stigfur har skrivit en personlig text om hur det är att ha endometrios som jag gärna tipsar om. 


###

Min kollega Christoffer Röstlund Jonsson har skrivit en bra intervju om vegetarianism som jag också vill tipsa om. 


###

Imorgon är det torsdag. Sedan är det fredag och då ska jag gå på gratistidningsgalan. Det blir kul. 

Jävlar vad jag fick leta men till slut hittade jag den

Körsbärsblomningen är igång i Kungsan. Efter att ha läst Lars Epsteins blogg i morse var vi tvungna att dra dit. Jag ägnade en god stund åt att hitta en knopp som slagit ut i rosa prakt men till slut fann jag en. En enda. 


Jobbdagen i övrigt handlade mest om kollektivtrafik. 


Det blir så ibland. 

###

För övrigt håller jag på att lära mig Snapchat lite bättre. Jag är kass på det men det är man ju på allt i början. Jag finns här 

Plockade fram kortsen och modeordet community

Våren is back! Vilket väder vi haft idag. 25-30 grader och strålande sol. När jag sprang på väg till jobbet var jag tvungen att kasta av mig både tröja och byxor för att palla värmen. Kutade Skeppsbron fram i bara kallingarna. 

Nej jag ljuger. 

Det har varit supervårvädet men några 25-30 nej. Jag kastade visserligen av mig brallorna men först när jag kom hem efter jobbet. 

###

De säger det ska snöa i övermorgon och det gör mig väldigt ledsen. 

###

Bäst den här måndagen var snacket med Kerold Klang och kanske den där springturen i morse då – även om det var jobbigt. Det är dags att rycka upp mig lite. Har haft några riktigt dåliga träningsmånader. 

###

Lyssnade på Mediepodden idag där de tar upp det här med medier som försöker bygga nya finansiella modeller genom att söka supportrar istället för prenumeranter. Gå med i vår community typ och stöd oss så vi kan göra mer grejer. 

Tänkte på det nya hotellet Hobo som öppnat vid Brunkebergstorg när jag hörde det där. Vd:n pratar på samma sätt. "Vi vill inte vara ett hotell, vi vill vara ett community".

Community Unity!


Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat

Jag var faktiskt lite nervös tidigare i veckan. Skulle gästerna ha trevligt? Skulle de gilla upplägget? Skulle pappa bli glad? Skulle alltid fungera rent praktiskt? Har vi glömt något väsentligt?

Jag och mina systrar bestämde för cirka två månader sedan att att ordna fest för pappa på hans 70-årsdag – utan att säga något till honom och utan att dra in morsan. Det sistnämnda var viktigt. Om hon invigdes skulle det bli hon som fick dra det tunga lasset. 

WhatsApp-tråden som jag och syrrorna haft... ja det såg lite darrigt ut ett tag men så här en dag efteråt – vilken succé det blev. Så skönt. Allt blev bra. Och vi själva hann dessutom ha trevligt. 

Pappa blev rörd till tårar och gästerna tackade för en fantastisk fest. Själv bölade jag som ett barn när jag skulle hålla tal. Det bara knöt sig så fort jag ställde mig upp och tittade på pappa. Jag hade förberett mig på att tappa kontrollen men så här... nej det var oväntat. Fick hålla tag i stolsryggen framför mig och bara andas flera gånger. 

Jag förlorade en hel del retoriska poänger på vägen men tog igen det med desto mer känsla. Huvudpoängen gick fram tror jag. Av reaktionerna att döma var det ett lyckat tal. Jag kommer knappt ihåg något av det själv. 

Idag är jag helt slut. Och glad. Utöver festen med allt som hör till så hann vi hänga några timmar på torpet också. Vi stannade till där idag på väg hem. Grillade, gungade, sågade ner några pinnar och satt i solen. Den värmde. Jag hade gjort mycket för att kunna checka ut från jobbet redan nu och bara stanna kvar.

#torplife will rise again!