Att bygga grejer hemma, fixa och göra om är roligare efteråt än under tiden. Eller så här, det är svinjobbigt innan och precis när man börjat, men sedan när man kommit in i det finns ett lugn och en tillfredsställelse.
Vi (min fru och jag, barnen bryr sig inte nämnvärt) har pratat länge om att bygga en ny väggfast hylla i vardagsrummet som ett första steg på en ommöblering. Det är inte svårt som i svårt men kräver många stegs planering. Framförallt krävs det noggrann mätning och noggrann mätning är kanske det värsta som finns. Men om sanningen ska fram är jag kanske bra på det, om än motvilligt.
Jag tog tag i allt efter frukost igår och i eftermiddags ställde jag in de sista böckerna och kunde äntligen bli av med de kartonger som stått i ett berg i vardagsrummet.
Så här gjorde jag:
1. Mätte bilen. 210 centimeter hyllplan (exakt som väggen är bred) skulle gå om jag fällde baksätet och sköt framsätet. Alltså åkte jag själv.
2. Körde på gammal vana till Fredells i Sickla. Det skulle jag inte gjort. Där var fullständig kaos. Jag hade glömt de sålt till Bauhaus och halva affären var upp och ner. Jag gick direkt till brädgården och frågade efter vita hyllplan (standardvara) men den unga mannen beklagade. ”Vi vet inte var de är. Sedan tyskarna tog över är det lite oordning”.
Jag åkte vidare. Bygg-Ole i Nacka fick det bli. Vilken skillnad. Superservice. Ett tips. Där sa killen som sågade åt mig (i maskin, inte för hand) att det var massor av folk som tidigare jobbat på Fredells som nu slutat. Några hade börjar jobba här istället.
3. Körde hem. Kom inte vilse. (Det hade jag gjort på väg dit, på ett ytterst pinsamt sätt). Bar ut alla grejer. Svor mycket. Älskar att bära grejer men älskar ännu mer att svära över det.
4. Började mäta igen. Det svåra mätandet när man ska sätta ut prickar för borrhålen och tänka bärighet och grejer (tänka = gissa). Jag mätte och mätte igen och svor och mätte men sedan bestämde jag mig för att köra. Den borrhammare jag köpte på Lövåsen för ett par år sedan är ett av mina bästa någonsin. Den stenhårda betongen har inget att sätta emot. I won.
5. Borrade.
6. Skruvade.
OCH ALLT BLEV RAKT!
7. Lade upp hyllplanen. Skruvade fast allt. Det blev otippat det värsta momentet. Satan vad pilligt det blev att skriva fast nedersta planet.
8. Klart.
9. Svor och svor igen när jag packade upp kartong efter kartong med böcker och min uppskattade bokstavsordning (var M och L borde hamna) fick göras om gång på gång och redan uppställda böcker fick flyttas fan så många gånger. Men nu står allt där, från A till Ö och sett till helheten var det värt det.
