Eftersom jag aldrig räknade med att hösten skulle vara normal var den mindre prövande än den skulle kunna ha varit. Till en början hade jag också en bra balans av arbete och fritid med mycket löpning och utevistelse i kontrast till stillasittande vid hemmakontoret i sovrummet. Det blev tungt först framåt slutet på oktober då mörkret kröp in över landet. Därefter har balansen blivit allt sämre mellan work and play. Under höstens första veckor var det rimligt att träffa vänner på en uteservering men i takt med kylan, mörket och förvärrad smittspridning har de tillfällena helt uteblivit. Det är tur att jag lever ihop med en person jag tycker om, och att vi inte gnatar ner varandra trots att vi båda sitter hemma.
Den stundande julen blir ett avbrott från prestation och digitala möten. Jag behöver den pausen. Arbetsmässigt har det varit en mycket innehållsrik och bitvis stressig höst och det är alltid bra att stänga av helt en period över jul om det är görbart. Jag har uppmuntrat alla på redaktionen att ta ordentligt ledigt och jag är glad att folk tagit chansen. Våren är lång den också och som det ser ut på smittspridningstalen kommer det dröja innan vi får börja umgås med andra vuxna människor igen.
Hemmavid har jag bakat en hel del för att skapa julstämning. Havrekakakor, ingefärskakor, rysk fruktkaka och lussekatter. Man gör vad man kan. Får se hur långt det räcker.