De senaste nätterna har jag sovit som en död i cirka nio-tio timmar i sträck. Jag har vaknat vid 10 och känt mig förstörd i kroppen. I morse vaknade jag tidigt helt av mig själv och det gjorde mig så glad att jag reste mig upp och gick ut och sprang istället för att somna om. Det var rätt beslut. Jag hann se några tidiga solstrålar och även om det var några minusgrader ute så var luften helt stilla och allt mycket krispigt och vackert. Jag sprang på grusväg, genom skogen och på asfalt. Ett lätt litet puder låg över vägen på väg tillbaka mot Hovmantorp. Jag kom hem lagom till frukost. Ovanligt pigg.
