Jag kämpar på i gymmet. I morse gjorde jag chins. Det är en av mina hatövningar. Jag har fått träna länge för att klara av att kunna göra den här övningen med någon form av värdighet i behåll. Glädjande är att det går att bli starkare även efter åldern 45 år.
Men det jag hoppas mest på är att ännu en gång träna bort mitt ond knä så att jag kan springa igen. Där kanske chins inte är den viktigaste övningen, å andra sidan hänger ju alla delar av kroppen ihop och påverkar varandra. Så jag kör på.
