Det var ljust när jag cyklade till jobbet imorse. Det var också ljust när jag klev ut från jobbet för att åka hem.
När jag hade handlat var mörkret tillbaka, men ändå. Dessa glimtar ger en hint om att vi är förbi det värsta.
Jobbet går fort. Det är bra. Jag vill sluta nu.
Var ute och käkade med Helene. Firre och sandefjordssås, creme brulée. Nickade till i soffan efteråt. Vaknade som vanligt före övriga dagen därpå, käkade gröt och gick till gymmet. Körde marklyft och frontböj. Har börjat med ett nytt program och det känns i kroppen att det tar på ett annat sätt. Några nya muskler lär det dock inte bli, det har jag aldrig lyckats med. Men känslan i kroppen förändras efter en tids regelbunden styrketräning och den njuter jag av. Den är på ett annat sätt än den som mycket löpning ger. Tätare.
I dag promenerade vi längs Söders södra kant. Solen bjöd till och vi var inte ensamma. Började läsa Don Winslow igen efter att Jakob pratade om honom igår. En bit in i första delen av Stad i brand kom jag på att jag läst den förut. Men jag tar den igen, med storyn i färskt minne blir det rimligare att fortsätta med tvåan. Det är lättläst, hårdkokt amerikanskt gangsterdrama. Ibland är det precis vad man behöver. Varken mer eller mindre.
/aj
Kul att se Erik Svedberg-Zelman göra en liten biroll. När han som en av flera utvalda experter hamnar i ett samtal med överhuvudet Sinatra ser han nästan lika ångestriden ut som i Helikopterrånet. En bedrift bara det.
Här finns Paradise.
Jag tog med mig Tjurn och Närn på hardcore-spelning. Touche Amore var headline. Ett gäng från LA som hållit på länge. Så länge att deras spelning på Debaser var nummer 1300 någonting. Jag har sett dem en gång tidigare här i stan, på 44:an för x antal år sedan. De vet vad de håller på med, men jag höll ändå inte ut hela setet. Alla spelar alltid för länge.
Förbanden: Trauma Ray och Kid Feral.